Singeldjungel (eller second hand-shopping)

Att hitta en partner är kanske lite som att fynda second hand. Man får leta ofta och länge, och har man tur så hittar man ett riktigt original till ett pris man har råd att betala.

Attraktionens lagar - inbillning eller verklighet?

Ibland är det nästan outhärdligt. Ibland är det liksom ljuvlig tortyr.
Som när vi befinner oss i samma rum, bara någon meter från varandra, och blodet kokar. Han sitter där och pratar, frågar vad jag vill prata om. Jag hör inte vad han säger, när han tittar på mig känns det som om han klär av mig, och jag kan inte tänka på något annat.

Han har en t-shirt i stället för långärmat som han brukar. Jag ser huden på hans armar. Han har liten fläck vit målarfärg på handen, målarfärg i håret. Han är plötsligt så mycket man. Jag klarar knappt av att sitta kvar i skinnfåtöljen, men jag är liksom fastnaglad av hans intensiva närvaro, han betvingar mig med sin blick. Hans ord har ingen betydelse.
Jag ser huden på hans hals. Jag vill liksom bara placera mina läppar där. Något kommer explodera snart, det måste vara oundvikligt. Han måste känna det också, det är eld och jag är mitt i elden, bränner han sig inte ens?

Tänk om han inte tänker det jag tror att jag ser? Ser jag det för att jag så gärna vill se, eller ser jag det för att det faktiskt finns där? Ljuger hans ögon, eller är det mina ögon som ljuger?
Kan man uppleva en enorm erotisk laddning mellan sig själv och en annan person, utan att den andra personen inte känner någonting? Är det möjligt att missförstå attraktion så totalt?

Åter till skolbänken...

Nu blir jag officiellt student igen, efter ett tag i frihet. Terminen börjar ju inte riktigt än, men tjuvstartas med en preparandkurs i matematik. En mardröm för min del alltså. Siffror är lömska och platsar inte riktigt i mitt huvud.
För att vara så förberedd som möjligt har jag rakat benen och målat naglarna. Då återstår bara ett problem - outfiten. Vad har man på sig som är lagom snyggt, lagom avslappnat, och som funkar både till morgonens kyla och eftermiddagens hetta? Och skor sedan. Mina fötter har på sistone blivit en utrotningshotad art efter för många och långa promenader i höga obekväma skor.

Jag får följa mitt motto helt enkelt; utseende går före bekvämlighet. Något som jag säkert kommer få äta upp senare.

s/v

Svarta ränder runt min själ

fjättrar mig

vid mina fötters tyngd



Jag är så vit,

så fläckad

av ingens händer

Från den ljusa sidan

En svensk småstad - från den ljusa sidan!



Smakprov från bröllopsfotografering




Utrustning: Nikon D300, Tamron 28-75mm f/2.8

RSS 2.0