Sol, bad och skavsår
Första doppet är avklarat. Jag har lyckats sola i hela tjugo minuter. Det är så långt mitt tålamod räcker.
Sommaren tycks innebära en väldans massa skavsår. Och så har jag brännsår i själen. Det är inte riktigt självvalt, det här med att leva i celibat. På sätt och vis är det väl det, eftersom jag hellre är ensam än ligger runt eller är tillsammans med någon som jag inte känner någonting för.
Ska det va´ så ska det, liksom.
Jag lade blommor på din grav i dag
Och på andra sidan stängslet möttes jag av grannarna:
Sonnenbrillen
Jag har köpt två par vintage-brillor.
Same old new home
Fler bilder kommer.
Till minne
Smärtlindring
Under de ensamma, ljusa sommarnätterna kan man förgås. Förgås av känslor, vad man än känner.
Det där vemodet som aldrig riktigt vill försvinna, det som sitter och skaver innanför revbenen. Det känns alltid så tydligt under just dessa nätter. Dagarna kan fyllas med sol, jordgubbar, glass, sömn, repriser av dåliga serier på tv. Men nätterna är alltid vemodiga, och sömnen tycks ha lämnat mig för någon annan.
Det där vemodet som aldrig riktigt vill försvinna, det som sitter och skaver innanför revbenen. Det känns alltid så tydligt under just dessa nätter. Dagarna kan fyllas med sol, jordgubbar, glass, sömn, repriser av dåliga serier på tv. Men nätterna är alltid vemodiga, och sömnen tycks ha lämnat mig för någon annan.
Och ändå är sommaren som ett hål i isen under den annars eviga vintern, där man kan sticka upp huvudet och andas en stund. Sommarregnet. Att vända ansiktet upp mot himlen och bara ta emot det befriande regnet. Kanske stå med armarna utsträckta och låta sminket rinna och kläderna bli genomblöta, låta vinden piska tills det inte längre gör så ont att existera.
Surroundings #1
Telefonbilder, därav dålig kvalitet.
The modified trenchcoat
I want to see you before I never want to see you again
Go to hell
But wait,
I want you
Once
Before you do
But wait,
I want you
Once
Before you do
Strawberry summer
Analog promenad
Ja, fast jag plåtade mig själv med iPhone.
Visan om frukosten
Kitty love #2
Kitty love
Bränt barn skyr elden (och har lärt av sitt misstag)
Varje dag var jag tacksam för att han fanns. Det är klart att jag skulle förlora honom då.
Min älskade häst.
Allt man älskar kommer man förlora. Och här tar alla talesätt och ordspråk vid; "Bättre att älska och förlora, än att aldrig älska alls", och så vidare. De må vara sanna, men lyssna inte på dem.
Lärdomen blir: Älska inte igen, inte någon, inte något - aldrig någonsin.
Bränt barn skyr elden. Och det kanske är bäst så.
Det vore dumt att bränna sig igen.
Min älskade häst.
Allt man älskar kommer man förlora. Och här tar alla talesätt och ordspråk vid; "Bättre att älska och förlora, än att aldrig älska alls", och så vidare. De må vara sanna, men lyssna inte på dem.
Lärdomen blir: Älska inte igen, inte någon, inte något - aldrig någonsin.
Bränt barn skyr elden. Och det kanske är bäst så.
Det vore dumt att bränna sig igen.
Hej, Sverige
I dag firade jag nationaldagen med att ta en promenad med mamma, och sedan äta nationalrätten tacos hemma hos mamma och hennes sambo. Sverige (eller åtminstone den här delen av landet) bjöd på sitt soligaste väder, och allt var blått och gult. Och grönt.
Oh sweet life, in a cup
Can't even afford a proper coffee machine
Blogga - på gott eller ont?
Det här med att lufta sina åsikter och tankar som man vill. Ska man inte kunna göra det utan att skrämma bort människor?
Ibland undrar jag om jag sagt för mycket, om jag liksom blottat mig och visat upp hela mitt innehåll för vem som än råkat läsa. Men jag tycker ju att det finns oändligt mycket kvar av mig.
Ibland undrar jag om jag sagt för mycket, om jag liksom blottat mig och visat upp hela mitt innehåll för vem som än råkat läsa. Men jag tycker ju att det finns oändligt mycket kvar av mig.
Om allt detta vore mina innersta tankar skulle jag inte publicera allt till allmän beskådan. Och det mesta jag skriver innehåller ju minst en smula ironi.
Förresten, vill du ha en nypa salt till det?
Välkommen, du ljuva sommar
2 juni. Jag tog en 1,5 timmes promenad med mig och mig själv. Sol, svett, blå himmel, grönt gräs, maskrosor, liljekonvaljer, syrener och skavsår här och där. Precis som den svenska sommaren ska vara.
Men rubriken låter lite för munter. Man kan ju liksom inte gå runt och njuta av livet (särskilt inte när man nyss förlorat någon man älskar). Även om man kanske får lite färg på benen och landskapet är löjligt pittoreskt.
