Olyckligt kär i Sömnen
Han brukar komma insläntrande någon gång strax före gryningen. Jag misstänker att han spenderar nätterna hos någon annan.
När dagen gryr lämnar han mig igen. Jag hinner knappt se skymten av honom, bara små spår vittnar om att han varit här.
Det blir ensamt ibland, dessa nätter när Sömnen inte dyker upp.
Men Sorgen håller mig sällskap. Och Svårmodet kan jag alltid lita på.
Kommentarer
Trackback
