Begå ett brott med mig
I morgon bär det av, åter till brottsplatsen. Jag får dock inte se min partner in crime - kanske aldrig igen.
Inte för att vi begått något brott. Vi kanske balanserat på någon gräns ibland, men inte värre än så.
Han höll sig på sin sida av gränsen, det var han förstås noga med. Kanske var han närmare än jag tror, men aldrig att han klev över den. Inte ens när jag drog, knuffade, lockade. Jag kanske inte gjorde det bra nog. Eller så var gränsen inte en vanlig, överstiglig gräns, utan en mur som inte går att ta sig över utan stege och rep. Och skyddsutrustning.
Men fan vad jag ville att han skulle gå över gränsen, gå mig till mötes, GÅ UNDER tillsammans med mig!
Mina känslor måste bestraffas.
Det vet ju alla, att känslor inte är tillåtna.
Inte i något spel alls. Inte ens i krig.
Kommentarer
Trackback
